Reys blogg!

Vi famlar i mörkret. Det mesta är oslipat, verkligheten ter sig ofärdig. "Kanske ligger skönheten just i det ofullständiga" säger pojken till lärarinnan. Lärarinnan berömmer pojken, han har kommit till en ordentligt genomtänkt slutsats. När saker är fulländade och klara upphör utvecklingen. Det är vägen till perfektion som utgör verkligheten. "Vilket tråkigt liv den måste ha, som har upplevt allt och har precis vad hon vill ha. Ingening att se fram emot." Något som är fulländat har slutat att utvecklas och blir snart omsprunget av det som är under utveckling, är det fortfarande fulländat då? Sluta aldrig utvecklas och fortsätt slipa på din diamant.  

Värmen sitter inte alltid i antalet grader i rummet. Det finns olika sorters värme. Den abstrakta värmen som inte kan mätas i temperatur. Längtar till det blir varmt i mitt rum igen.

"Jag ska flytta". Lärarinnan ser på pojken över glasögonen. "Precis så min vän, du utvecklas och fortsätter slipa på din diamant. Det unika i din person kommer vägleda dig genom livet. Det är inte av betydelse vart du befinner dig i världen, utan vem du är. Glöm aldrig vem du är, lev efter det och vägen leder dig vidare." "Jag är jag," svarar pojken och springer ut på rast.

Lärarinnan tänker ibland på pojken och undrar vart utvecklingen har fört honom. Hur ser hans diamant ut idag och slipar han fortfarande på den?

-Svaret är ja, i allra högsta grad. När vilsenheten pockar på uppmärksamheten dagar som idag så minns pojken, som idag är en ung man, lärarinnans ord.. " Glöm aldrig vem du är, lev efter det och vägen leder dig vidare."

"Jag är jag."