Ett tomt blad, som sakta fylls på med ord. Rader vackert ordnade, ämnade för att fyllas med mening. Vad är meningen? Finns det egentligen ord att skriva, som inte tidigare har skrivits. Tankarna som punktas upp, har de tidigare blivit funderade och nedskrivna av någon annan. Sannolikheten är ganska stor, kanske inte i samma ord men innebörden är knappast unik. Sättet att forma orden är troligtvis det som särskiljer författaren ur mängden.
Veckan som kommer - behöver bli mer konkret. Handla konkret. Hela jag känns alldeles för abstrakt för tillfället. Tankarna finns där, men handlingskraften har blivit vilande. Jag låter allför mycket vara som det är, utan ansträngningar att göra det hela på mitt vis. Det är på gång, jag känner det. Inte långt kvar nu. Det sorgliga är att det abstrakta jag nyss syftade till har pågått under en ganska lång tid. Men det är inte på långa vägar för sent att börja handla. Känner mig insnöad. Har grävt fram en skyffel med mina bara händer. Händerna är kalla, men det är dags att börja skotta.
Något nedstämd ikväll, vilket i sekvenser leder till tvivel på jaget. Känner ensamhet, en tom lägenhet. Tankar som slås bort. Den senaste tidens turbulens har lagt sig, för att återupptas under veckan igen i annan skepnad. Turbulensen har lagt sig och bildat en annan slags längtan. En känsla.
Vi jagar ofta framtiden, vilket vid närmare eftertanke är ganska meningslöst eftersom vi aldrig når framtiden. Imorgon blir idag imorgon och så fortsätter det i all oändlighet. Vikten av att rusta för dagarna som komma skall blottläggs tydligt vid denna tanke. Vi rustar inte för framtiden, vi rustar för samtiden. Därför tänker jag börja med imorgon, början på resten av mitt liv!
Nu ska jag drömma om dig!
Godnatt!
