Tänker invanda tankar i mitt invanda mönster om det invanda temat. Stampar med samma skor på samma fläck. Skorna är sedan länge trasiga så golvet möts av mina bara blodiga fotsulor. Märket i golvet växer dag för dag, snart måste fötterna gå vidare. Livet är långt och fötterna ska bära min kropp i ytterligare många år. Dessutom ger snart detta golv vika och då begravs min kropp i rasmassorna, att resa sig ur det blir fan så mycket svårare än att ta tag i saker och kasta mig ut.
Samtidigt blåser nya influenser i min riktning och ger mig nya tankar att slita. Influenser som kanske äntligen får fötterna att vandra vidare.
Funderar över tolkningen från allmänheten på de skrivna orden. Misstolkningar kanske frambringas hos vissa, men troligen förstår de som känner mig väl. I övrigt skriver jag mest för mig själv och för den ro man kan finna i skrivandet. Är förälskad i ord och hur vackert de kan formas. Innebörden är inte alltid det väsentliga. Det finns så mycket mer med ord. Hur de sägs, hur de sätts i sammanhang och av vem.
Ett kantstött bord står i vardagstummet. Det är ett vackert gammalt bord i svartmålad ek. Bordet har träffat många människor, några mer frekvent än andra. Mänger vid enstaka tillfällen. Bordet har delat mycket med människor och funnit stor glädje i att tjäna sitt syfte. Det kantstötta gör bara bordet mer intressant och påvisar livet och dess gång. Det där bordet är jag.
Att Älska Livet!
Inger
mån 11 jan 2010 15:47